Har nyss pratat med veterinären och Kärstin stöder mer på benet idag och är pigg och äter OCH har tröttnat på att vara där    men får vänta till efter lunch på mer besked då kirurgen ska titta på hennes ben och om hon då eventuellt får komma hem på permis över natten .

Alltså jag blir sjuk av oro det är så jobbigt att sitta och vänta och när telefonen väl ringer nästan skriker jag i luren och avbryter veterinären med mitt bladder   

Hoppas hoppas tokan får komma hem 

Jag har ju fasat för att hon ska göra sig illa som hon får fram...nu ska hon fortsättningsvis få på sig en hockeyutrustning 

Jag blev så glad av att hon ev får komma hem så jag stoppade in en lussebulle i micron...för länge...så nu är den som en gummisnodd  mums liksom

Kom hem nu   

Kärstin är inlagd sen igår morse på Strömsholm! Vi hade som vanligt varit ute på torsdag morgon och hon härjade i snön här uppe i torpet och allt var som vanligt och sen på dagen skulle vi till Falun och Kärstin skulle så klart med. Jag hade lite uträttningar inne på lasarettet så min bror gick en liten koppelpromenad med henne och hon hade bla fått pussa på en liten tjej i en pulka   så man kan väl säga att brorsan körde hundtricket för det var många som pratat med honom ang Kärstin   

Ja iallafall så kom vi hem vid 17 tiden och lyfte ur henne ur bilen och jag var med henne ute och hon kissade och sen efter ett litet tag inne så ser jag att hon markerar lite på högerbak men inte mycket och hon går in i sin bädd och spöar skiten ur sin tiger som hon brukar. Sen under kvällen så ökar hältan och hon vill inte gärna röra sig. Sista kissvändan får jag bära henne in.Och jag tänker att det blir en veterinärvända på fredagen. Och när vi ska sova så har hon lagt sig i vardagsrummet så jag tänker jag lägger mig på soffan så har jag koll på henne. Under natten så haltar hon in i bädden iallafall.

Jag har såklart svårt att sova då jag ligger och lyssnar på Kärstin som jag inte tror rör sig en enda gång

Hon brukar nämligen vända sig och byta liggplats ett antal ggr/natt så jag förstår att hon har ont

Jag kliver upp kl 5 och hon ligger i princip orörlig...jag lägger mig bredvid i bädden och svansen rör sig inte...den rör sig ALLTID annars när man pratar med henne..hon känns varm och jag tar tempen som visar 40,4 och då får jag lätt panik. Kenneth måste åka till sitt jobb en snabbvända innan vi kan åka ..aldrig har väl en timme känts sååå lång.

Vi är framme vid Strömsholm strax före 8 iallafall. Jag bär in min lilla valp och vi får komma in direkt. Dom undersöker Kärstin och då hittar dom att hon är rejält svullen över hasen och hon skriker när dom klämmer fy vad jag lider med henne.

Det bestäms att prover ska tas och hennes sänka är 175 och ska vara under 10 om jag fattat rätt så hon har ju en infektion i kroppen eller om det är inflammationen i benet som gör det. Dom vita blodkropparna tyder också på det. Jag försöker ta in så mycket information jag kan men som vanligt så kokar min hjärna och allt blir bara sudd och jag minns knappt vad dom säger. Dom försöker få ner Kärstins temperatur som var 40,8 när vi kom in. Dom vill röntga benet och helst vill dom ge lugnande då men inte när hon har så hög feber så det provas med blöta kalla handdukar på henne vilket syndes att hon gillade tacka för det när man är så varm. Efter ett litet tag så kröp tempen åt rätt håll men inte tillräckligt så det beslutades att vi skulle prova röntga henne ändå utan lugnande. Men om hon skulle visa smärta skulle vi avbryta. Hon var sååå snäll visade bara lite smärta då small käftarna mot mig som han få undan ansiktet i sista stund...annars hade man väl sett ut som scarface   

Dom var lite rädda för att det kunde vara tillväxtproblem..men om jag fattat rätt så skulle det visa på båda benen ? Men jag vet inte! Iallafall så verkar det inte vara något sådant . Bilderna visade nåt suddigt där i hasen vilket tydde på vätska så vi fick gå vidare in på ultraljud.

Febern ville inte ge sig så då fick hon äntligen en rejäl dos metadon och norocarp och då såg hon antagligen rosa elefanter för det såg ut som hon låg och flinade och hon slappnade av på ett skönare sätt så smärtan släppte väl då.

Sen ultraljud då...och det visade på någon form av vätska i området men senorna såg fina ut men sen var det svårt att se pga vätskan. Men dom ville inte öppna i detta läget eller sticka i området då det kan vara inkörsport till att det förs in mer bakterier och det vill man ju absolut inte. Svårt att gissa sig till vad det kan vara..kan vara en pinnflisa mm stor eller så har hon smällt i benet nånstans dom undrade om vi hade katt hemma om hon kunde fått ett bett men det har vi ju inte och dom hittade iof inget ingångshål...i september hade hon ju en diffus hälta till o från inte mycket men då o då som sen bara försvann. Nämnde det om det kunde vara samma då det är samma ben men det var dom tveksamma till efter så lång tid.

Så vi beslutade att Kärstin skulle få stanna..ja jag ville inte ta hem henne i det läget då hon behöver rejält med smärtstillande och inte kan stå på egna ben. Nog för att jag är stark men   

Men detta att lämna dom är sååååå jobbigt att man kan gråta ur sig hjärnan 

Har haft hund kvar på Strömsholm jag vet inte hur många ggr...men jag är så glad att dom finns även om det kostar skjortan. Kenneth sa till Kärstin nu får du sova på hotell inatt..ja fnissade veterinären Strömsholms dyraste  en helt underbar veterinär hade vi.

Så nu blir det en lång väntan på att dom hör av sig under dagen

Få se om hon får komma hem, i såfall ska hon tillbaka på måndag för nytt ultraljud på hasen. Hon sattes på antibiotika för att se om det kunde dämpa svullnaden och att det kanske tar bort vätskan så dom kan se hur det ser ut. Hoppas det bara försvinner ..POFF bara

lilla skruttan inlindad i kalla handdukar

helt slut...detta är ju inte Kärstin..så lugn

Dropp fick hon också, så duktig hon var hela tiden

syns inte så bra men hon är rejält svullen på det understa benet/hasen. Nej nu får det vända snabbt så hon får komma hem...här är det så tyst och lugnt och såååå hemskt utan henne!!