Igår morse styrde vi kosan mot Östervåla jag o Yvonne o Kärstin där den sist nämnda skulle göra BPH som betyder Beteende och personlighetsbeskrivning hund. Vi skulle ha gjort det i juli men då löpte Kärstin och var lite allmänt märklig så vi hade tur och fick denna dag i stället.

Lugn bli inte rädda det är bara en torphäxa där bakom silverduken   

Väntar på våran tur

Nu var det dags och jag fick lite instruktioner hur vi skulle göra på första stationen, vi skulle gå runt gruppen med människor, bla han som var beskrivare och publiken så Kärstin fick nosa av dom

Sen skulle jag bara ställa mig en bit ut och invänta tjejen som ska gå med oss och ska testa Kärstin med lite olika grejer, jag ska bara vara passiv

Innan hon kom fram till mig o Kärstin så klappade hon lite i händerna osv 

men tjeena sa Kärstin kul att du kommer hit

Sen tog hon Kärstin och gick iväg en bit

Inga som helst problem...du vill pussas va sa Kärstin och dränkte henne med sådana

Sen klämde hon igenom henne typ utställning

  sen skulle vi leka lite...nja hon springer efter men inte överdrivet kul tyckte hon....hon tog sig ett tokrejs och sprang fram och hoppade på Yvonne som försökte filma men Kärstin lyckades stänga av mobilen så det blev inget    jag tänkte ånej nu kommer hon inte komma...men jooo hon kom när jag kallade in henne    (liten kisspaus blev det också ) 

Sen blev det koll av mat/godis intresse...kan väl säga att jaaa det gillade Kärstin

treburkar där hon kom åt två st

den sista satt locket fastskruvat så den fick jag hjälpa jag henne med då hon kämpat ett bra tag och inte gav sig

Sen skulle vi gå mot en en grej i form av en gubbe som skulle dras upp 

när den rycktes upp skulle jag släppa kopplet

Oj vad hon skvatt och skällde/morrade till

och hon drog iväg en liten bit

men när jag satte mig på huk och lockade på henne kom hon direkt  

hon nosade av gubben

och sen fick vi gå förbi gubben och då brydde hon sig inte alls så inga kvarstående rädslor

sen var det dags för skrammel, en tunna som det rasslade i...vi går armkrok för att komma dit samtidigt

hon reagerade men inte som med gubben...

hon gick fram utan problem

och inga rädlsor efteråt här heller

  Sen var det dags att se hur hon reagerade när det kommer en människa lite märkligt klädd och med en konstig gång ...dom få gånger Kärstin låter blir jag lika förvånad är det där min hund som låter så där, hon skäller nästan aldrig, häftigt att se....hon söker lite stöd bakåt som att men ska ni inte komma med mig fram, men när hon släpper kopplet springer hon fram och blir jätteglad när hon inser att det är en snäll människa

Jag har en snäll hund

sen tog hon Kärstin med sig och gosade och det var ju jättemysigt

tom så hon ville sätta sig i hennes knä

Sen var det konstigt underlag vi skulle gå på...det rör sig och knakar

inga problem

Sista momentet var skott, vi skulle bara gå mot en pinne och på halva vägen kom första skottet

Kärstin blev nyfiken

och tittade dit skottet kom ifrån

Andra skottet kom när vi står still, hon tittar nyfiket

Men inte skotträdd     

Jag är såå STOLT över min Kärstin   det var så himla roligt att göra detta!!

TACK bästa Yvonne   för skjutsen och  stöd o support och inte minst att du fotade detta, såå roligt att du ville följa med mig o Kärstin