Ja min första leonberger Bölelejonet Orkidessa-Kakmonster "Ästher" var avvaktande mot personer hon inte kände och var inte förtjust i andra hundar, inte så att hon var arg eller så på hundar men gillade inte deras uppvaktning utan hon gick mest undan det gick bra att promenera med andra men hon ville absolut inte leka eller så. Vi träffas ju en del med Edsby folket ja inte alla i Edsbyn tack o lov men Carina o Ulf och deras hundar som hon kände väl men nej ingen lek hon låg hellre i sängen eller höll sig på avstånd när vi träffades. Jag har funderat många gånger på om det faktiskt berodde på att vi höll på som mest med torpet när hon var valp ? Mitt ute i skogen och dom flesta hon träffade var ju våra familjer och inte många hundar alls, vi gick ju valpkurs och allmänlydnad + fortsättning och det var ju inga problem. Men vi var inte ute så mycket i samhället och så. Jag ställde ut henne en gång som valp och hon tyckte det var fruktansvärt jobbigt när domaren skulle klämma på henne, så det blev bara den gången...kanske dumt men jag kände att nej vill hon inte så struntar vi i det. Det var aldrig några problem hos veterinär osv bara att hon helst om hon kunnnat skulle suttit under stolen och hoppades att veterinären inte skulle hitta henne. Hon markerade även ett par gånger mot en person liksom nöp efter den och var lite märklig mot just den människan liksom kunde inte låta bli att gå fram och ändå gillade hon inte den människan eller jag vet inte och jag blev såklart nervös när den människan kom och det kände hon ju såklart och det blev ju inte bättre av det.

Ästher 9 år....här hade hon en månad kvar att leva..

Vi hade ju en landseer också Älsa pälsa och dom två hade jätteroligt ihop och då tror jag att jag tyckte att det räcker att dom två leker osv. Hon var världens bästa hund med oss och var en matte gris...ALDRIG att hon skulle gått med husse om jag var med, tom om jag var hemma och han skulle gå med henne så sprang hon in och la sig platt i sängen , en gång var jag sjuk och låg i soffan då sprang och tog ett skutt rätt upp i soffan och la sig raklång över mig typ rädda mig   i stället för att tvingas gå på promenad med husse...stackars hund   

Nej men tror att det är otroligt viktigt att ta dom med sig på mycket så dom utsätts för både hundar och människor i olika miljöer, jag menar inte att dom ska leka med alla och måste älska alla absolut inte för det tror jag inte dom behöver. Men att umgås/ promenera och på olika platser inte alltid samma vägar eller samma skogar ja iof om man vill ha det så...det är väl upp till var och en självklart men om man sen vill ut i samhället och man har en hund som knappt varit utanför "sina" revir så kan det bli drygt.

Hon var en mycket speciell liten dam   Om jag varit iväg fick jag klä av mig jackan på utsidan innan jag låste upp dörren för annars kunde det bli remsor av den...hände x antal gånger hon fullkomligt tog ner mig när jag kom hem..Tyvärr fick vi ett sorgligt snabbt avslut...i princip från en dag till den andra började hon matvägra, hon som var hur pigg som helst som en valp och älskade mat slutade äta och då fattade jag att det är något fel, vi hade varit i skogen och hon hoppat upp på en stor sten och sen ner och fick typ överslag så jag trodde hon kanske sträckt sig i ryggen för dagen efter det ville /kunde hon inte hoppa in i bilen. Så det blev Strömsholm och det visade sig att hon hade dåliga blodvärden så det blev ultraljud av buken och där upptäcktes en blödande tumör i mjälten...jag fick en chock....fanns två alternativ operation eller avlivning, jag ville ta med henne hem och fundera men det fick jag inte då detta kunde få ett snabbt förlopp och hon kunde bli jättedålig akut...fyfan vilket beslut....tog med henne ut för att ringa Kenneth som inte var med det var min bror som skjutsade oss...det bara snurrar i huvudet, men jag vet redan vad jag tänker säga...operera en 9 åring med oviss utgång NEJ fanns inte på kartan! Hade som tur var världens bästa veterinär... det var han jag hade till Älsa också...Andre....jag gick in igen och talade om vad vi kommit fram till...han sa att han skulle gjort likadant...men fyfan igen.....man känner sig som en bödel, man har rätten att besluta att du ska bort....jag kan inte skriva detta utan att tårarna rinner, man får ett sånt dåligt samvete ÄVEN om jag vet att jag gjort rätt. Två månader tidigare hade vi tagit bort Älsa...det var också fruktansvärt men hon hade levt klart...gått på en stor medicinmängd i många år, förmaksflimmer, sköldkörteln, spondylos och något med blodet så det var fantastiskt att hon blev 12 och 2 månader...men hon var trött och slut så det fanns ingen återvändo och hennes avslut blev såå fint   ! Men Ästher.....  

Jag blev hundlös och det köndes som mitt liv tog slut.....................

var det ett tag sedan det blev några rader här men nu så. Jaha tänker jag direkt vad ska jag skriva om? Vet inte om jag berättat att Kärstin fick gå på eftersök i älgjaktsveckan? Jo på FB har jag skrivit men inte här...det var en skadeskjuten älg som dragit till skogs, och vi var på väg hem från torpet när jägarna stoppade oss vi tackade gladeligen ja när vi fick frågan om Kärstin ville söka efter den! SÅKLART vi ville Wow vad spännande nu skulle jag ju få se om hon spårade PÅ riktigt. Han som skulle gå med oss var redan ute på skottplatsen så vi tog oss ut dit och pratade lite...Kärstin fattade genast tycke för honom, jaa han hade blod på stövlarna sen dagen innan då dom skjutit en älg! Hon var ihärdig på honom och jag tänkte nej hon kommer inte spåra mer än på honom   ...men jag tog tag i henne och sa NU ska vi spåra Kärstin vi ska jobba och ett jajamen... det är våran slogan innan vi börjar och hon bar iväg med en faslig fart ...in i ungskogen bar det och sedan en liten bit längre in låg älgen i ett buskage jag skulle inte sett den om jag bara gått där så bra som den smällte in trots att dom är så mörka och så pass stora. Kärstin dök på den för att sedan se ut som VAD är detta? Hon backade för att sedan bli lååång som en metmask och smög fram till älgen...den var iallafall död annars hade hon aldrig få gå fram med risk för att bli sparkad, men sen snabbt släppte hennes misstänksam och hon nosade av älgen grundligt sen skulle vi ta oss tillbaka till vägen och det var inte det lättaste då hon gärna stannat kvar där , jag är superstolt att hon spårade så bra och att hon hittade älgen   

Min stjärna   

Tyvärr blev detta bästa bilden...men ni kan väl låtsas att ni ser att det är en älg    och sen är det en torphäxa o sen  hennes hund som var sååå duktig   

Jaktlaget...Kärstin fortsätter nosa på han som jag glömt namnet på   jag har inte frågat om lov att lägga ut denna bilden men dom är så suddiga så det gör nog inget   

Vi spårade med Yvonne o Trulsa härom dagen...strax spårstart...Yvonne som fotat

fullfart

ja stackars Kärstin med denna torphäxa till matte som jublande snor klöven efter spårslut   Yvonne som fotat och jag stulit fotot

Vi gjorde två spår åt dom denna gång

Rådjur i slutet ena gången och älg i andra...Kärstin spårar lika bra på bägge...såå kul det är med viltspår, har en sån taggad hund som bara forsar fram   tack Yvonne för bilderna.

Sen är jag ju extra mallig över att Kärstin är kennelns första ViltspårChampion   

Hallå säger Kärstin till Iggy ska du äta allt det där goda själv

Men det tänker han inte utan delar givmilt med sig   

han leker tittut med henne

så hon pussar på honom och han skrattar för det kittlas ju

Så gott med popcorn och Kärstin är också sugen

hon tittar och undrar hallåå jag då?

han tittar och undrar ska vi dela?

och hon får äta ur hans skål 

dom delar   

Kärstin tycker dom kan dela hur som helst   

Iggy bara skrattar   

Jack var jätteduktig att gå med Kärstin

Och se där hittade dom på Iggy också

Iggy hjälpte också till att gå med Kärstin

Kärstin leker med sina äpplen

Jag har krattat löv

Hon är jätteduktig att vara i vägen

Hon är lite som en övervakare...hallå du har missat lite löv här

Är du klar nu?

Tokryck

Hon har testat rönnbär

Finaste 

Hon äter löv också

Äpplen o löv det är grejer det

Toka

och äppel leken

såå tokig är hon ju inte   

joo tokig ja   

myrorna har iaf gått och lagt sig!